Albin Elowson imponerar stort, Jesper Börjesson tog sin första pallplats och Jocke Ljunggren var tillbaka i VM–serien som femma i E3. Det var de främsta svenska glädjeämnena. Å andra sidan kraschade Emelie Karlsson bort en pallplats och Oliver Nelson en placering topp-fem. Och båda var bedrövade efteråt. 

– Helt makalöst. Det är nästan så man gråter när man ser honom åka, så koncentrerat. Tiden på sista enduroprovet är topp i alla klasser.

Orden är förbundskapten Lars–Göran Ståhls. Och de handlar förstås om Albin Elowson. Som fick inleda dagen förbannad efter att ha fått ett tidstillägg på 30 sekunder för att ha kommit över på fel bana i gårdagens prolog, men som direkt på det första varvet visade att det var sekunder han snabbt skulle hämta in.

Och ju längre dagen gick, desto bättre körde Elowson gentemot sina konkurrenter. Efter två varv hade han kört till sig en ledning på en halvminut. Efter tre var den uppe i en och en halv. Efter ytterligare ett, när Ungdomsklassen gick i mål, hade Elowson distanserat sina konkurrenter med över tre minuter. Imponerande minst sagt.

Där bakom såg Jesper Börjesson länge ut att gå emot en ny fjärdeplats. Men på det sista enduroprovet, dagens näst sista prov, satte han in stöten.

– Jag hade tolv sekunder upp och laddade på rätt bra där. Det höll. Känns riktigt skönt, sa Börjesson som därmed tog sin första pallplats i VM–serien.

I Junior jagade Oliver Nelson en ny pallplats efter succén i Finland men stötte på rejält med patrull på enduroprovet under det andra varvet. Vid ett hopp över en bäck kom han alldeles för kort, kraschade hårt, slog sig inte det minsta men tappade flera minuter och tvingades efteråt meka ihop cykeln med en tidsprick på fyra minuter som facit.

Oliver Nelson med trasigt styre efter att ha kraschat bort sig på enduroprovet.
Oliver Nelson med trasigt styre efter att ha kraschat bort sig på enduroprovet.

– Besviken, det var synd. Jag försökte dra på efteråt ändå, för att kunna ta någon poäng i alla fall även om det var kört där framme, sa Nelson som förutom provet han kraschade på och det efteråt, innan han fick ihop cykeln, aldrig var utanför topp-tio i klassen.

Det blev till slut en 13:e plats och med det var han femte bästa svensk i Junior, där fem svenskar också tog poäng. Framför sig hade han teamkompisen Lars Löfgren som femma, Niklas Persson, som äntligen verkar ha hittat tillbaka till en bättre känsla på hojen, som sexa, Adam Boström, som tia och en besviken Andreas Linusson som elva.

I Seniorklasserna var det förstås kul att se Jocke Ljunggren tillbaka på hojen. Och Ljunggren gjorde inte bort sig, när han fick en tuff hemmatävling i comebacken.

– Jag är jättenöjd, det måste jag säga. Femma är bra med tanke på att jag i princip bara varit igång på hoj i en vecka. Jag blev lite tröttare än vanligt och knäet kändes. Men det är inte jättesvullet nu, det känns bättre än jag trodde det skulle göra faktiskt, sa en lättad Jocke precis efter målgång och hyllade publiken:
– De var skitbra. Sprang och skrek på varenda prov. Jättekul.

Jocke Ljunggren gjorde en fin comeback, som bäste svensk och femma i E3.
Jocke Ljunggren gjorde en fin comeback, som bäste svensk och femma i E3.

 

Matthew Phillips tog hem klassen och övertog därmed ledningen i totalen. Ivan Cervantes kämpade sig runt med sin onda fot men hade det tufft, framförallt på enduroprovet, och blev bara tolva.

I E1 tog Christophe Nambotin en stabil seger, en och en halv minut före Eero Remes och med en 20-poängare imorgon ska det mycket till om inte Nambotin ska ta hem ännu ett VM–guld. Bästa svensk i klassen blev Jakob Mörhed på nionde plats, två minuter före VM–comebackande Nisse Gustafsson.

Pela Renet var överlägsen i E2, dessutom totalsnabbast för dagen när han vann med nästan två minuter före Johnny Aubert och befäste sin ledning i klassen.

– Jag trivs i Sverige och jag gillar den här typen av terräng. Men det blev lite för långa prov, för stora avstånd och aldrig den där fighten. Men för mig var det förstås en bra tävling, sa Renet efteråt.

Pela Renet var totalsnabbast och är mannen att slå imorgon.
Pela Renet var totalsnabbast och är mannen att slå imorgon.

 

En bit bak hade Jonas Karlsson och Stefan Granquist en svågerfight där Karlsson hade sin styrka på enduron och Granquist på crossen. Till slut kunde Karlsson ta hem det och bli bästa svensk som åtta. Men Granquists VM–debut får ändå ses som godkänd.

– Enduroprovet är ju ett riktigt mördarprov. Det bara studsar och far. Säkert fint, men jag har ju aldrig kört sånt och har jättesvårt för det. Annars var det en jätterolig tävling och crossproven var superfina. Så en stor eloge till arrangören, sa Yamaha-föraren som för omväxlings skull satt på Honda i helgen.

Men om Granquist var glad så var det något helt annat för flickvännen Emelie Karlsson. Tvåa inför sista proven gjorde hon precis som i Finland – kraschade på det sista provet. Kroppen klarade sig den här gången men det kunde Emelie knappast glädjas åt när hon tappade inte bara en utan två förare framför sig.

Och blev fyra.

– Riktigt förbannad. Så arg på mig själv. Och det var en skitvurpa, men cykeln fastnade i ett träd och det tog ett tag att komma loss så jag blev stressad och var omkull igen, sa en rejält besviken Emelie efteråt.
– Det kanske är orutinen. Jag vet ju att jag har farten för att vara på pallen, jag måste bara skärpa till mig. Fan.

Med den ilskan och med tanke på hur Emelie kör när hon väl håller sig på cykeln så kan det nog gå fort imorgon när hon ska ta revansch.

Och då kan vi nog räkna med någon pallplats till i det svenska lägret.

Precis som på prologen visade Emelie Karlsson prov på sin snabbhet hela lördagen. Tyvärr slutade det med en krasch och en fjärdeplats.
Precis som på prologen visade Emelie Karlsson prov på sin snabbhet hela lördagen. Tyvärr slutade det med en krasch och en fjärdeplats.