Den tredje deltävlingen i amerikanske GNCC avgjordes under söndagen på Aonia Pass MX, utanför Washington i Georgia. Rikard Hansson tog sig i mål den här gången, men kraschen från förra helgen påverkade mer än han trodde. GasGas-föraren kunde inte göra sig själv rättvisa och var märkbart besviken efteråt. 

Rikard Hansson kom till den tredje rundan av GNCC med bara en timmes motorcykelkörning i kroppen under veckan. Efter kraschen förra söndagen, vid tävlingen utanför Palatka i Florida, tog det några dagar innan Hansson kände sig tillräckligt bra i kroppen för att hoppa på hojen igen. Men när han väl var det dök ett oväder upp, som höll banan han tänkt träna på stängd.

Därför blev det bara en timme på hojen i en grusgrop, i närheten av Fredrik Noréns hur där Hansson under veckan spenderade några nätter. Väl i Georgia, på Aonia Pass MX utanför Washington, kände sig GasGas-föraren ändå redo, han var ute på banan såväl fredag som lördag och gjorde läxan innanför söndagens start.

Väl där hade hade fredagens regn och lördagens iskalla vindar lämnat banan, som ändå var märkbart påverkad av nederbörden som kommit i veckan. Och det tog fram till att solen varit framme några timmar innan graderna steg över nollan. Total skillnad mot Florida en vecka tidigare, där det var över 30 grader varmt och den varmaste deltävlingen i GNCC på många år.

Precis som i premiären hade ett flertal förare försvunnit där, vilket gjorde att endast tio förare kom till start i XC1 Open Pro-klassen. Och bland de alltså Hansson, som var ut i skogen som femma efter en okej start. Men relativt tidigt tvingades han inse att det inte var hans bästa dag. Smällen från förra helgen kändes fortfarande i revbenen, och som om inte det vore nog kraschade Hansson på det första varvet och slog bort framskärmen.

Redan där hade han tappat över minuten på de främsta och det syntes att svensken inte var i slag för att fightas med de snabba amerikanerna. Hansson låg på varvtider över 30 minuter under andra, tredje och fjärde varvet, innan han både körde fast och kraschade på nytt över de två sista. Han hade till slut bara en förare bakom sig i XC1 och resultatet bland samtliga förare var måhända en än tyngre läsning, 45:e plats.

– Det har varit en tuff dag. Jobbigt. Men jag är väl skapligt hel i alla fall. Det gjorde ondare än vad jag trodde att köra i de här djupa spåren, det liksom högg till i revbenen så fort hojen sögs fast i spåren och man kom fram lite på hojen. Det kändes bättre när jag blev varm och kom igång, men det var inte optimalt, sa Hansson efteråt och fortsatte:
– Jag ville bara kriga på och ta mig i mål, lära mig saker. Jag gjorde så gott jag kunde, även om det inte är några resultat att skryta med överhuvudtaget.

Hur var banan?
– Bitvis väldigt fin men bitvis var det rena kärr, som folk körde fast i. Det var tufft, det gällde att vara vaken hela tiden och ta rätt spår. Valde du fel så kunde du bli sittande ett tag.

Vad gör du fram till nästa tävling, som går om två veckor?
– Först och främst måste jag återhämta mig, så att jag inte har ont när jag kör. Det är inte kul att åka när man har ont och det går inte att göra sig själv rättvisa. Så först försöka läka ihop och sen försöka köra lite mer hoj än inför den här tävlingen.