Enduro–SM: Elowson tog hem premiären

Vi är i gång. Premiären av Knobby Swedish Enduro Championship kördes i Skövde under dagen och det blev stor uppvisning av Husqvarna Motorcycles Scandinavia. Albin Elowson totalvann tävlingen, närmast före teamkompisarna Oskar Ljungström och Max Ahlin. Den regerande mästaren Micke Persson kraschade bort sina chanser tidigt och motocrossmästaren Filip Bengtsson slutade som femma. I Dam–klassen körde Martina Reimander hem karriärens första seger i SM. 

Ett envist regnande som vägrade ge med sig präglade premiärdagen av 2020 års Knobby Swedish Enduro Championship. Och graderna på termometern nådde bara knappt över tvåsiffrigt i Skövde. Det var höst. Det var enduroväder. Såväl transporter som specialprov påverkades och proven så pass mycket att man fick stryka det som gick i Billingebacken för damer och veteranförare till varv nummer två.

Provet som gick i Cementa–brottet krävde tyvärr också sina offer, vi hörde och såg ett flertal krascher. Den dubbla regerande mästaren Micke Persson förstörde sina chanser till en bra totalplacering när han tappade flera minuter efter en krasch på det andra varvet just där. Såväl Persson som hoj var relativt hela efteråt, han tog sig i mål, men tiden räckte bara till en 9:e plats i SM2 och 34:a totalt. Storebror Niklas kraschade förresten också på Cementa under samma varv. På det första varvet försvann VRM2–mästaren Patrik Andersson i brottet och på det tredje slog sig Oliver Nelson så illa att han inte kunde fortsätta. Nelson som annars gjorde det bra, var på pallen i tuffa SM2 och topp 10 i totalen efter två varv.

Och precis som väntat blev SM2 och framförallt JSM2 de tuffaste klasserna. När vi efter tre varv, dryga sju timmars körning och totalt drygt 70 minuters provtid kunde summera totalen så slog sig hela nio förare från nämnda klasser in topp 10. Allra snabbast? Hemmaföraren Albin Elowson.

Elowson kunde ta över ledningen efter att det första varvet avslutats, men det utan att ha varit totalsnabbast på någon sträcka. Max Ahlin vann första, Micke Persson andra och brorsan Niklas tredje. Men när Elowson sedan slog till med seger på andra varvets första prov skaffade han sig också en ledning på dryga 13 sekunder, en ledning han sedan aldrig släppte.

Oskar Ljungström närmade sig förvisso, men med två sträcksegrar av tre på det sista varvet kunde Elowson ta hem totalen 17 sekunder före Ljungström.

– Jag gillade Cementa–provet, jag tyckte det var bra. Det är lite speciellt men jag kände att det funkade rätt bra. Sen när man märker att man får sekunderna på sin sida så blir det lättare. Däremot känner jag att jag inte tagit rätt beslut i slalombacken under dagen, sa Elowson, som där var åtta, trettonde och åtta, och summerade dagen:
– Det här konstanta regnande har nog varit mentalt påfrestande för alla. För egen del så gick jag in i tävlingen utan att veta riktigt var jag står. Jag visste inte om jag skulle vinna, bli typ femma eller tia. Så det här var verkligen ett skönt kvitto, det har känts bättre och bättre på träning men kör man inte tävling så vet man ju aldrig.

Oskar Ljungströms andraplats är karriärens bästa och det ser ut som att Falköpingsföraren hittat ytterligare fart under coronaavbrottet. Dessutom finns det tydligen mer att ta av.

– Jag började dagen alldeles för dåligt, tappar typ femton sekunder på första sträckan och det är vad jag är efter till slut. Så det finns fart för att vinna, sa Ljungström som inte var totalsnabbast på någon sträcka men tvåa på fem av nio.

Totaltrea i Skövdes SM–premiär blev Max Ahlin, som alltså tog ledningen på det första provet, och som fyra såg vi Joakim Grelsson, som körde jämnt och bra fram till det näst sista provet där han tappade över 20 sekunder mot de snabbaste. Därmed kan vi alltså konstatera att topp 3 i JSM2 samtliga slutade topp 4 i totalen. Tuffaste klassen på många år? Extra tungt för Lucas Vågberg och Albin Norrbin som var jättefint med i totalen som sjua och åtta, men alltså ”bara” fyra och femma i klassen.

Totalfemma i Skövde blev Filip Bengtsson, som var omkull mycket inledningsvis och bara runt tia efter halva tävlingen, men som körde upp sig fint mot slutet och dessutom totalvann två sträckor. Placeringen räckte också till att bli tvåa bakom Elowson i SM2, där totalnian Rikard Hansson knep tredjeplatsen en dryg sekund före totaltian Pontus Högberg,

Och Bengtsson var nöjd. Hyfsat nöjd i alla fall.

– Det var mycket som var nytt för mig till en början, som man blev lite halvnervös över, men jag kom igång lite där mot slutet. Det kändes bättre. Topp 5 är väl okej för att vara första. Nu vet man lite hur allt funkar, med transporter och tidskontroller och sånt, sa Bengtsson och fortsatte:
– Jag hade lite stolpe ut första delen och var omkull några gånger. Jag kanske var lite för aggressiv.

Resterande klasser då, de som inte är JSM2 och SM2? Ja, Niklas Persson var den enda från övriga som slog sig in topp 10, som sexa, när han vann SM1. Persson inledde starkt på det första varvet, men blev såklart påverkad av kraschen i början av det andra och tappade. Klassen vann han ändå med två minuter. Tvåa och trea i SM1 blev något överraskande Anton Sandstedt och Franz Löfqvist, som båda två svarade för imponerade premiärer. Sandstedt slutade 14:e i totalen, vilket är hans bästa insats på länge, och Löfqvist blev 22:a.

I SM3 inledde Adam Andersson bra på sin 500:a, med en femte tid på första sträckan och som nia på andra. Men sedan gick det tyngre. Andersson kunde inte hålla Jimmy Wicksell bakom sig och Beta–föraren slog till med karriärens första klasseger i SM, när han också blev totaltolva. Andersson kunde rädda andraplatsen men Kevin Olsen, som alltid kör bra när det blött och halt, närmade sig mot slutet och var bara dryga sekunden efter.

I JSM1 fick samtliga blågula ge sig för tävlingens enda utländska förare – britten Alex Walton. Walton gillade nog det brittiska vädret och var länge med topp 10 i totalen. Till slut petades han ut därifrån men segern i klassen blev ändå nästan minuten stor. Tvåa Marcus Adielsson, som körde upp sig fint efter en start med endel maskinstrul. Trea Edvin Hamnäs, som för första gången i karriären tog sig upp på pallen i JSM. Men det var tight. Från tvåan Adielsson skiljde bara dryga sex sekunder ner till fyran Calle Johansson.

Dam–klassen var innehållsrik där den kanske största förhandsfavoriten till att utmana Hanna Berzelius om guldet, Emilia Reimander, försvann redan efter två sträckor. En med diskbråck besvärande rygg satte stopp och troligen blir det ingen mer körning för lillasyster Reimander i år.  Samtidigt som Emilia försvann drog Hanna Berzelius också på sig två minuters tidsprick (sen till tidskontrollen efter att ha tvingats meka med frambromsen på första servicen) vilket gjorde att Emelie Nilsson, som imponerade stort, toppade efter första varvet. Närmast före Martina Reimander och Hedvig Malm.

På det andra kunde storasyster Reimander dock omgående ta över ledningen efter en klar sträckseger på Cementa–provet, och när hon sedan var tvåa bakom Berzelius på det avslutande så var segern klar. Vilket faktiskt var Martinas allra första SM–seger i karriären. Väl värt efter många år med mängder av pallplatser. Malm tog sig efter en fin avslutning om Nilsson, som fick nöja sig med tredjeplatsen. Berzelius var åkmässigt snabbast för dagen, och nöjd med sin körning, men tidspricken kostade henne en pallplats och hon slutade som fyra.

Avslutningsvis VRM–klasserna där förre crosspecialisten Magnus Lindfors laddade för Novemberkåsan med att köra sin första SM–tävling på åtta år och vinna VRM1, minuten före Magnus Blom och med Christoffer Gustafsson som trea. I VRM2 var Pär Olsson överlägsen och vann tre minuter före Stefan Norström, med Per Wikvist som trea.