Inga ålderstecken. Däremot massor av SM-tecken.
Närmare bestämt 22 stycken. Per-Olof ”Posa” Serenius, som fyller 64 kommande vecka, bibehåller rollen som svensk finalkung. Trots att årsringarna blir stadigt tätare är han omutlig så fort ett SM-guld står på spel.
I lördagskvällens final på Eskilstuna isstadion vann ”Posa” mycket välförtjänt. Han tog fullt i grundtävlingen och vann finalheatet i ohotad stil.

P_Serenius
Härmed är SM-guld nummer 22 i hamn. Per-Olof "Posa" Serenius var välförtjänt vinnare av lördagskvällens SM-final i Eskilstuna. Foto: PER GUSTAFSSON

Den där riktiga udden borde rimligtvis avta i takt med åldern, men brandsoldaten från Dalvik utanför Falun är lika omutlig varenda år i SM. Lördagens guld var således nummer 22 i ordningen. Senast han fick stryka på foten var för två år sedan på Studenternas IP i Uppsala när Stefan Svensson vann. I övrigt har han varit helt fenomenal på senare år. Den tvåfaldige världsmästaren har vunnit sex av de senaste sju finalerna.
Håll med om att det är ett fantastiskt facit.
På Eskilstuna isstadion, inför isracingens minsta finalpublik under hela 2000-talet (2 952), var Posa ensam om att ta full pott i grundtävlingen. Han kopplade ett lika bergsäkert grepp om det ofullbordade finalheatet. SMK Gävles svårslagne veteran tog starten och hade en komfortabel ledning när heatet fick stoppas mindre än ett varv från mål eftersom Per-Anders Lindström, Hammarby, vurpade strax innan sista varvningen. Jämtlänningen låg i det läget tvåa. I och med hans fall övertog Fredrik ”Figge” Olsson, SMK Gävle, silverplatsen och han hade i sin tur Stefan Svensson, ÖMK Rundbana, en bit bakom sig.
Eftersom det var så lite kvar av heatet, och var klara avstånd mellan förarna, beslöt domaren Ola Hansson att frysa ställningen. Det var inte motiverat med en omstart. Slutresultatet stod därmed fast. Posa kunde hämta upp mekanikern Leif Peltonen och åka sedvanligt ärevarv.
Guldmedaljören var strålande glad. Trots sin eftertryckliga dominans när det gäller SM-finaler var han ingen given förhandsfavorit.
– Jag var ganska nervös före tävlingen. Jag visste att vi var sex-sju stycken som hade chans att vinna, konstaterade han efteråt och förklarade på samma gång hur slipstenen drogs i avgörandets stund:
– Jag fick till starten ganska bra. Sedan jagade P-A mig hela tiden. Jag hörde honom innanför mig hela tiden och ville inte släppa innerkanten.
Finalens mest besvikna förare var VM-åkaren Robert Henderson. Han hade stora förhoppningar om en SM-seger på hemmaplan, men vurpade bort sig i sista kurvan när han hade en rejäl ledning i semifinalen och finalbiljetten bara var några meter bort.
– Jag klämde foten mellan isen och ramen. Jag visste inte alls var Stefan (Svensson) och Fredrik (Johansson) var. Jag tänkte att jag kör på i mitt tempo. Jag ville inte titta bakåt, berättade Robert och menade att det kändes allmänt piss.
En tröst i bedrövelsen är att Robert kanske får åka EM i Assen nästa helg trots allt. 23-åringen togs inte ut av den svenska iskommittén, eftersom filosofin är att låta fler förare köra internationellt varje vinter, men arrangören i Holland kan eventuellt bereda plats för det blågula framtidshoppet utan att det sker på bekostnad av någon landsman.
– Inget är 100 procent än. Jag är bara intresserad av en ordinarie plats, deklarerade Robban.

ALLT FRÅN SM-FINALEN I RACE MAGAZINE NR 3.
I brevlådan den 21 mars om du är prenumerant. Och det är du väl såklart!?