Kylig folkfest inledde VM–enduron i Enköping

Regn i luften och iskalla vindar. Men det struntade Enköpingsbona och den tillresta enduropubliken i. Den stora skaran som slöt upp när VM–helgen inleddes njöt istället av det spektakel som är prologen. Och VM–arrangören Göta MS får med beröm godkänt efter den första kvällens tävlande. 

Mycket återstår fortfarande av VM–helgen förstås. Men efter prologen på fredagskvällen finns bara gott att säga om arrangemanget så här långt. Man hade verkligen lyckats locka dit publiken, trots att supertestet inte kördes centralt i Enköping. Banan var tät, tuff, rättvis och underhållande, men utan att förarna för den sakens skull behövde riskera särskilt mycket. Man hade väl tilltaget med funktionärer och det blev aldrig ett onödigt avbrott.

Och de tre speakrarna, Daniel Eld, Per Busk och Håkan Hagman, växlade mellan relevant information, tidsrapportering och intervjuer, för såväl den insatte som den som besökte en endurotävling för första gången. De cirka 4000 på läktarna såg ut att trivas trots att det blev den kyligaste kvällen på länge, att regnet före tävlingen stundtals duggade ner och sedan hängde i luften.

Men precis när Jocke Ljunggren skulle ut på banan i sin VM-comeback sprack himlen upp och solen visade sig för första gången. Till kvällens absolut största jubel förstås. Jocke laddade på, höll på att hoppa alldeles för långt på första dubbeln men rädde upp det och tog sig i mål som åtta i klassen, E3.

– Det var ett tufft prov och man vill ju inte börja med att fega, sa Jocke, som fick en bonussekund tills imorgon, till Daniel Eld efteråt.

Överlägset snabbast i Jockes klass på prologen var Mathias Bellino, som trots det gjorde ett par misstag men såg riktigt vass ut. Matthew Phillips näst snabbast medan australierns teamkompisen Ivan Cervantes, som hoppat runt specialproven på kryckor på grund av sin skadade ankel, sjätte.

I E1, som avslutade kvällen, hittade vi den totalsnabbaste föraren i Christophe Nambotin. Snabbaste svensk i klassen blev Jakob Mörhed med åttonde bästa tid och en bonussekund. Hemmaföraren Niklas ”Nisse” Gustafsson drog ner jubel men vurpade och blev efter.

E2 såg en häftig fight mellan Johnny Aubert och Pela Renet, där Aubert vann och var totalsnabbast med Renet som tvåa. Jonas Karlsson stärktes av hemmapubliken och tog sig i mål med sjunde bästa tid. VM–debuterande Stefan Granquist erkände själv efteråt att det kanske blev lite för mycket vilja och för lite hjärna men såg ut att trivas riktigt bra ändå och hyllade publiken.

I Junior hittade vi näst snabbaste svensk när Andreas Linusson körde in som femma och fick med sig fyra bonussekunder till morgondagen. Bakom honom plockade Tommy Sjöström också en sekund som åtta. Danny McCanney var som så många gånger förut snabbast. Lars Löfgren, Oliver Nelson och Magnus Thor klarade sig utan tillägg medan resterande svenskar i klassen, hela 15 stycken, får fem sekunder vardera.

Albin Elowson blev tvåa i Ungdom, bakom snabbe Benjamin Herrera, och Jesper Börjesson inledde med en för honom ganska vanlig fjärdeplats.

I Dam såg vi tre svenskor plocka bonussekunder; Emelie Karlsson fem som fyra, Emmily Smalsjö fyra på platsen där bakom, och Amanda Elvin två som sjua.  Laia Sanz snabbast förstås.