”Det finns inget liknande” – Graham Jarvis om helgens Erzberg

Efter ett otaligt antal försök kom äntligen den första segern förra året. Och nu åker Graham Jarvis till den 20:e upplagan av ErzbergRodeo med nummer 1 på skylten, redo att försvara titeln. I en intervju med Husqvarnas nyhetsbrev ger han oss förutsättningarna inför helgen. 

Hur känns det att åka till ErzbergRodeo som regerande mästare?
– Jag ser verkligen fram emot tävlingen i år. Racet är stort, det största extremracet jag kör, så att komma med nummer 1 på skylten är viktigt både för mig och teamet.

Hur förbereder man sig för det som sägs vara det tuffaste endagarsracet i världen?
– Det är svårt. Det går liksom inte att beskriva hur tufft det verkligen är och det finns egentligen inget liknande. Sektioner som Carl’s Diner eller Dynamite är omöjligt att hitta någon annanstans. Jag har en del svåra sektioner hemma att träna på men jag försöker ändå att hålla mig till min normala rutin av förberedelser – köra motorcykel, trampcykel, gymma. Och bara öka intensiteten i det.

Din säsong så här långt, hur summerar du den?
– Den har varit bra. Att vinna Hell’s Gate med 22 minuter är förstås höjdpunkten. Jag gillade verkligen tävlingen, kände mig stark och det var häftigt att kunna ta fjärde segern. Vad gäller The Tough One så visste jag att den nya banan inte gynnade mig men försökte ändå ge den en chans. Jag var långt efter från början men arbetade mig upp till trea. Tyvärr lyckades jag inte hålla placeringen och slutade utanför pallen. Det var en besvikelse men jag var inte helt missnöjd med körningen.

Vädret under Erzberg kan vara allt från snö till stekande hetta. Hur förbereder man sig för det?
– Det är egentligen omöjligt att göra. Förra året var galet – allt från snö och is till blåst och regn. Ett annat år var det så hett att man knappt kunde andas. När det är så varmt måste man hela tiden försäkra sig om att man får i sig tillräckligt med vätska. Jag föredrar när det regnar – det är inte lika utmattande för kroppen som värmen.

Hur känns det att stå på startlinjen med 499 förare bredvid sig?
– Att stå där och vänta är den mest nervösa stunden under hela tävlingen. Innan vi vinkas iväg är det en sådan total tystnad, en helt overklig känsla. Hjärtat slår och allt man kan tänka på är de första hundra meterna av körning. När vi väl drar igång sedan brakar det loss och racet är igång.

Har du någon favoritsektion i Erzberg?
– Nej, egentligen inte. Snarare tvärtom – sektioner som jag verkligen inte gillar. Men jag gillar klättringen i början av racet, det är oftast väldigt kul körning. Det blir ofta lite galet också med folk överallt som försöker hitta sina linjer upp. Jag tror att Carl’s Diner är min bästa sektion, där jag kan vinna mycket tid. Den är väldigt teknisk och du måste vara så precis i valet av spår. Men den är också skön för att man vet att racet snart är över då!

Med i princip hela världseliten på plats – vem blir din största konkurrent?
– Det finns väl ungefär tio förare som har chansen att slå sig in bland de fem första. Och åtminstone fem som kan vinna. Tidigare vinnare som Jonny Walker och David Knight kommer förstås att vara starka, och Andreas Lettenbichler är erfaren och har kört mycket i området. Min teamkompis Alfredo Gomez kommer att vara med där också. Han är stark när det blir tufft och var på podiet förra året. Men jag försöker att fokusera på mitt eget race och vad jag kan göra. Ska du vinna Erzberg måste du först och främst besegra just Erzberg.

Avslutningsvis – vad skulle det betyda för dig att ta hem den 20:e upplagan av tävlingen?
– Alla segrar här är stora. Men att ta hem det 20:e racet vore förstås speciellt. Jag känner mig förberedd, har verktygen för att göra det och kommer göra allt för att försvara segern.