Holta kan tvingas avstå resten av säsongen

Rune Holta stortrivs vanligtvis på sin gamla hemmabana i Hagfors, men tisdagens besök på Tallhults motorstadion blev en plåga. Dackarna fick smörj med 14 poöng (38–52) och själv fick han bara ihop fyra poäng plus en bonus. Norrmannen upplevde helvetiska kval i det värmländska mörkret. Förutom att försöka besegra tuffa valskämpar som Grigorij Laguta, Daniel Nermark och Davey Watt stod han inför utmaningen att förtränga sina onda händer.
Frakturerna uppstod i påskas i en tidig polsk ligauppgörelse.
Nu, ett par månader senare, gör det ondare än någonsin.
38-åringen har till och med så ont att han överväger att ge upp.
Efter gårdagens nederlag medgav han dystert att det första play out-mötet mot Valsarna kanske var hans sista tävling för i år.
– Jag har jätteproblem med mina armar. Helst hade jag stått över, men vi har ju inget lag. Vi får alla ställa upp som står på benen. Så är det bara och därmed får vi göra det bästa av situationen, konstaterade Rune frustrerat.
Men någonstans finns en gräns när smärtorna blir outhärdliga, när det helt enkelt inte går att bita ihop längre.
Rune vajar på den tunna kniveggen just nu.
– Det är riktigt tungt. De närmaste dagarna kommer jag avgöra om jag ska åka vidare. Det blir sämre och sämre alltså. Jag har fått inflammation i armarna också. Situationen är långt ifrån optimal. Jag hoppades att jag skulle kunna köra färdigt säsongen, men nu är jag inte säker på att jag klarar det. Jag måste nog ge mig. Jag har grymma problem.
Du kan alltså bli tvungen att hoppa av Grand Prix-serien?
– Ja, alltihop.
Även matcherna med Dackarna om ni tvingas kör ytterligare en play out-omgång?
– Jag ska ställa upp så gott jag kan, men det är svårt när man inte kan åka som man är van vid. Jag kan inte sitta på cykeln som jag vill och jag kan inte sträcka ut armarna som jag brukar. Jag tvingas att köra med en annan teknik än normalt. Det säger sig självt att det inte blir bra.
Ser man hur illa fingrarna spretar på ena handen förstår man att fjolårets VM-fyra är förtvivlad. Det är en gåta att han ens klarar av att hålla i styret och än mindre begripligt att han förmår åka minst fem heat i varje tävling. Åsynen väcker farhågor om att han kanske får framtida men, men dackeföraren försäkrar att det inte ska vara någon fara.
– Läkarna säger att det ska bli bra igen, men jag behöver fritt då. Jag måste få vila helt och hållet och även operera det som är skadat. Flera fingrar är ur position. De kroknar ihop kraftigt nu efter tävlingarna, suckade han med plågad min.
– Jag hade hoppats att jag skulle kunna köra tävlingarna som är kvar och slutföra säsongen, men nu är jag tveksam. Jag lovar dock att jag ska försöka ställa upp så långt jag kan.