
- Enduro
Inför Kåsan 2018: Vi minns när Håkan Lundberg vann i Vimmerby 1989
1989 fick Vimmerby MS för andra gången chansen att köra Novemberkåsan. Och det blev en både uppskattad och lång tävling. I Race nummer 35, 1989, sammanfattas tävlingen över fyra sidor.
Håkan Lundbergs första och enda seger i Novemberkåsan kom 1989, den andra gången tävlingen arrangerades av Vimmerby MS (första gången var 1972). En miniskräll, enligt Race reporter Alf Wesik, som i tidningen efteråt slog rekord i militärmetaforer om den historiska vinnaren – ”Honnör för löjtanten” och ”Håkan L lydde sina egna order”, var bara några.
Lundberg tillhörde inte förhandsfavoriterna men öppnade nattetappen (natten kördes först) urstarkt och körde till sig en över fyra minuter stor ledning redan på de tre första sträckorna. Då fyrfaldige segraren Svenerik Jönsson och Kent Karlsson jagade närmast, finske Peter Weckman och Christer Ljunggren låg med där bakom tillsammans med sent anmälda Peter Hansson samt Bill Andersson, de två sistnämnda på 4-takt.
1988 års segrare Mikael Nilsson öppnade starkt men drabbades av maskinstrul och tappade, medan Joakim Hedendahl, utmattning, och Dick Wicksell, förkylning, tvingades bryta.
När förarna startade om på dagen syntes direkt att det skulle komma handla om Lundberg, Jönsson och Karlsson. Men Jönsson fick inte körningen att stämma och Karlsson slet sig en trött efter att ha fastnat i ett backigt parti.
Till slut var det inget snack om vem som var starkast för dagen. Lundberg drog ifrån och vann till slut med nästan kvarten, ”Kenta” blev tvåa och ”Jösse” trea.
– Den roligaste segern någonsin, något jag bara har torts drömma om!, sa Håkan Lundberg till tidningen efteråt och fortsatte:
– Så skoj också att vinna en så välarrangerad tävling. Ingen kan skylla på någon arrangörsmiss.
Och det var fler som berömde debutarrangören Vimmerby MS. Dick Wicksell sa följande:
– Banan var helt perfekt, pilningen och utseendet, kanske en av de bättre banor jag åkt på. I framtiden kan det vara att överväga att endast låta en handfull klubbar arrangera sådana här tävlingar – de klubbar som klarar av dem!
Också reporter Wesik valde i en personlig kommentar, bredvid sina artiklar från tävlingen, att sprida lovord om 1989 års Novemberkåsa och Vimmerby MS. En tävling som enligt Wesik besöktes av ett 30–tal olika tidningar, radio och tv.
Wesik skriver bland annat följande: ”Att förarna ska ha bra banor pilning och andra förutsättningar är en självklarhet. I Vimmerby hade arrangören ansträngt sig för att även publik och servicepersonal skulle få sitt./…/ Resultatservicen var snabb och arbetade efter de gamla hederliga, bergsäkra, metoderna. Två man, ständiga inrapporteringar av tider och miniräknare. Datorn fanns i bakgrunden som stöd om de mänskliga hjärnorna skulle mankera. Inte tvärtom.”
Också längden på tävlingen, något som kan bli det samma i år, stack ut. Den långa nattetappen gjorde att vissa förare knappt hann i mål innan det var dags för omstart på söndag förmiddag. Christer Ljunggren, som slutade sjua, uttalade sig:
– Det var nog den jobbigaste tävling jag kört, jag har aldrig känt något liknande. Men jag vill ändå ge mycket beröm åt banläggningen. Längden knäckte mig.
Reporter Alf Wesik kommenterade den tuffa tävlingen såhär: ”Tävlingen blev tidsmässigt mycket utsträckt. Dagens enduroförare är inte vana vid sådana förhållanden./…/ Det kräver ett psyke av format att klara 25-kilometerssträckor, totalt 15 sträckor med omkring 50 minuters körtid per sträcka./…/ Tack vare, eller på grund av förhållandena, sållades ganska snart de för tävlingen alltför otränade förarna bort. Så ska en Novemberkåsa vara – det ska vara något att skryta med att ha kommit i mål. Samtliga 36 som i Vimmerby klarade de 45 milen är värda all beundran.”