Inför Kåsan 2018: Bjerkert vann för 10 år sedan – kan han göra …

Vimmerby–sonen Calle Bjerkert har nog inte varit större som enduroförare än den där natten för drygt tio år sedan. Att vinna Novemberkåsan och att dessutom göra det på hemmaplan, det är få förunnat. Vi kollade arkivet och minns Kåsan 2008.

Joakim Ljunggren kom till Vimmerby 2008 som regerande Kåsasegrare och var, trots att han bara hunnit fylla 23, storfavorit till segern. Det var dock den tio år äldre Calle Bjerkert som fick sista ordet.

En parallell till i år är förresten att storfavoriten Albin Elowson också bara är 23. Den här gången är  Ljunggren utmanare och 33 år fyllda. Bjerkert har hunnit fylla 43, men går fortfarande inte att räkna  bort på förhand. 

Tillbaka till 2008 – Bjerkert kom med en muskelskada från Ränneslättsloppet, men skulle inte låta något stoppa honom från att ge sig själv chansen att ta första segern i Novemberkåsan, i sitt tolfte försök. En andraplats, 2005 i Värnamo, hade det tidigare blivit som bäst.

Ljunggren kom som sagt som regerande segrare, hade dessutom vunnit Enduro–SM för tredje året i följd och hade två JVM–guld från de två föregående åren. Målet var helt klart att ta andra raka segern i Kåsan, men på dagen var det bara Bjerkert i topp.

Honda–föraren vann samtliga fem sträckor på dagsetappen och skaffade sig en lucka på två minuter ner till närmast jagande Ljunggren och Björne Carlsson. Det trots att Bjerkert med lägre startnummer gått ut först på sträckorna och varit den jagade.

Till nattetappen startade Bjerkert och Ljunggren ihop, på samma minut, och det blev ett tjuv– och rackarspel om vem som skulle åka först. Det blev Bjerkert de fyra första sträckorna på det första varvet, men Ljunggren lyckades bara ta några sekunder.

– På den femte sträckan gick jag ut först och drog som fan, för det måste ju hända något, berättade Ljunggren efteråt för reporter Inge Bergquist i Race nummer 17, 2008.

Och länge såg det också ut som att det faktiskt skulle hända något.

– Märkte att han tappade som satan. Första tredjedelen av sträckan såg jag inte hans lyse ens men mot slutet av sträckan började mitt hjälmlyse krångla, fortsatte Jocke i tidningen.
– Det slocknade och jag fick stanna två–tre gånger och sätta ihop en kontakt som delat på sig. När det var en fjärdedel av sträckan kvar såg jag Bjerkerts lyse och förstod att han kom ikapp. Det kändes surt för jag hade ödslat mycket kraft på rycket för att få en lucka och han skulle bli stressad. Nu var han ändå i bakhjulet in i mål.

Ljunggren fortsatte att bjuda på kamp under början av det andra nattvarvet, men tröttnade markant under de sista tre sträckorna. Bjerkert rann ifrån och Ljunggren fick till slut nöja sig med en tredjeplats, efter att också ha tvingats se Björne Carlsson ta sig förbi.

Och Björne imponerade efter en strulig säsong, som bland annat innefattat en knäoperation. Egentligen hade han inte ens tänkt köra Novemberkåsan, men Husaberg ville ha med honom.

– Jag har inte som mål att vinna här utan att ta mig runt, förklarade han inför start.

Nu blev det en andraplats, hans bästa insats sedan segern i Göteborg 2002. Åt Calle Bjerkert gick dock inte att göra något. Björne tog visserligen in mot slutet, men segermarginalen skrevs ändå till 2,5 minuter, efter att Bjerkert kunnat åka den sista sträckan på säkerhet.

– Det här är en dröm som man haft sedan man var liten och började kolla på enduro. Nej, det är helt sagolikt kan man säga, menade Bjerkert i tidningen med en röst som, enligt reporter Bergquist, stockade sig.

Bergquist menade vidare att Bjerkert ”utstrålade ett lugn och en beslutsamhet som han inte gjort tidigare” och att ”det verkade som att inget skulle rubba Honda–föraren”.

– Jag känner mig trygg, inte säker, trygg i mig själv. Nu får vi bara hoppas att jag kommer att köra så här i framtiden, avslutade Bjerkert segerintervjun.

Någon mer seger i Novemberkåsan har det dock inte blivit för Vimmerby–sonen, som sedan många år är bosatt i Eksjö men som fortfarande kör för Vimmerby MS. Som bäst har han varit femma – i Eskilstuna 2012 och när tävlingen återigen besökte Vimmerby, 2014.

Och nu får alltså Calle för tredje gången chansen att köra på hemmamark. Det efter en säsong som inleddes med en lång rehabperiod efter en knäskada som han ådrog sig på förra årets Kåsa, i Enköping, men där han under hösten verkat hitta mer körglädje än på många år. En sjätteplats i Ränneslättsloppet och en sjundeplats på Gotland har varvats med rallyäventyr i Portugal.

Jag skulle vilja påstå att Bjerkert 2018 ”utstrålar ett lugn och en beslutsamhet som han inte gjort på många år”. Räkna med att 43–åringen kommer göra vad han kan för att återupprepa bedriften från 2008!