Sett till hur säsongen har utvecklat sig är det ingen överraskning att de tre supercrossmästarna heter Jason Anderson, Zach Osborne och Aaron Plessinger. Samtliga tre poängledare lyckades göra det de skulle under finalen i Las Vegas, den gångna helgen. Men tittar vi tillbaka några år är samtliga tre namn desto mer otroliga. 

Zach Osborne var fabriksförare redan som barn. Som 85–förare hade han nämligen betalt av KTM, som testförare åt den österrikiska fabriken. En redan utstakad väg mot ett liv som proffs

Men när tanken var att han skulle börja vinna race i USA, i slutet av 00–talet, hittade han inte den rätta dealen. Osborne tvingades, mer eller mindre, att istället ta det för amerikanska förare ovanliga steget till Europa och MXGP. Där han också blev kvar under fyra säsonger.

Det började bra för Osborne i Europa, när han vann sin första GP–tävling redan i den tredje rundan 2009. Säsongen i stort blev dock förstörd av skador. En total fjärdeplats i MX2-VM blev det sedan 2010, innan han 2011 försvann skadad halvvägs in i säsongen och blev totalåtta. Skadan påverkade sedan också 2012 som slutade med en total 15:e plats.

 

 

Väl tillbaka i USA 2013 gjorde han två år hos Geico Honda, utan vidare succé. Blott en pallplats -13 gav en sjundeplats i 250 West, kommande år inleddes med två tredjeplatser men efter att ha missat två rundor i mitten av serien blev det bara en åttondeplats totalt§. Långt från titeln. Och i ärlighetens namn också långt från segrar.

Inför säsongen 2015 skrev Osborne sedan på ett kontrakt med Husqvarna, när märket återlanserades i USA. Den blivande 26–åringen var ett säkert kort i 250–klassen, men utan en enda SX-seger i karriären var det knappast en mästare man värvade. Fyra år yngre Jason Anderson hade, trots att han sågs som en ”late bloomer”, redan hunnit vinna en 250–titel och skulle nu ta steget upp på 450.

Osborne slutade tvåa redan i debuten på Husqvarna och många trodde säkert att det nu äntligen skulle lossna. Men det blev ingenting. När säsongen var över stod Osborne fortfarande utan segrar, i såväl Monster Energy AMA Supercross som Lucas Oil Pro Motocross Championship. Och han var långt från titlar.

Historien upprepades 2016. Förvisso var Osborne på pallen fem gånger i 250 West–mästerskapet, men till slut blev det ändå bara en fjärdeplats. Och fortfarande var han, som 27-åring, utan seger. En heatseger i början av utomhusmästerskapet följdes visserligen upp med en första totalseger när han vann den näst sista rundan i Budds Creek, men i sammandraget fick Osborne nöja sig med en blygsam sjundeplats.

Kanske gjorde ändå den där första professionella segern på hemmaplan någonting. Och eftersom Zach Osborne alltid varit den seriösa atlet han är, och dessutom en Mr. Nice Guy, fick han förnyat förtroende hos Bobby Hewitt och Husqvarna.

 

 

Och 2017 exploderade det. Efter att ha tagit sin första SX–seger under den andra rundan i 250 East, i Atlanta, vann han ytterligare två race de kommande tre tävlingarna. Med en seger i New Jersey näst sista rundan fick vi sedan se honom gå segrande ur en av historiens mest nervkittlande avgöranden, under finalen i Las Vegas samma år. Trots att han där och då faktiskt bara blev sjua räckte det till en första professionell titel.

Utomhussäsongen ledde han sedan från första till sista rundan och kunde därmed titulera sig dubbel 250–mästare under 2017.

Nu står han som blivande 29–åring med tre stora titlar, efter att ha försvarat sin supercrosstitel under en säsong som innehöll bland annat tre segrar och ytterligare tre pallplatser. Att Osborne gjorde det igen, efter vad vi såg förra året, är ingen överraskning. Men går vi bara tillbaka till för ett och ett halvt år sedan hade vi alltså en 27–åring som under sin karriär vunnit två (2) professionella mästerskapstävlingar. En i Turkiet och en, alldeles nyligen, på Budds Creek.

Få hade nog räknat med att han idag skulle stå som dubbel SX–mästare.