Smygläsning ur Race Magazine Nummer 17 – Vi testar KTM’s fabr…

Årets näst sista nummer, 17, av vår tidning finns sedan i förra veckan i butik. Vi bjuder här på en smygläsning ur tidningen från när reporter Kalle Lundstedt och testförare Inge Edberg var i Italien och mötte upp KTM’s fabriksteam i MXGP. Där fick Edberg chans att sadla såväl Tony Cairolis 450 SX–F som Tommy Searles 350 SX–F och årets silvermedaljör i MX2, Pauls Jonass, 250 SX–F. 

I tidningen kan ni förutom texten nedan också läsa om Jonass cykel. Ni får dessutom förarnas egna kommentarer om sina cyklar och personliga inställningar. Förutom det har vi också en lång intervju med österrikarnas nya teamboss, den elvafaldige VM–medaljören Joel Smets som Kalle satte sig ner med mellan körningarna.

Men det är inte bara KTM–testet som fyller upp nummer 17. Vi har också hunnit med att åka till Holland för att prova på Husqvarnas fabrikshojar, och där också pratat med bland andra teamchefen Antti Pyrhönnen. Dessutom finns ett stort reportage från Gotland Grand National, bland mycket annat.

Har ni inte köpt tidningen ännu så jaga för all del rätt på den i butiken. Eller ta det lite bekvämare alternativet och beställ en prenumeration (vet ni förresten att det går utmärkt att betala prenumerationen via autogiro?). Är ni riktigt på hugget kan ni passa på att köpa den i julklapp till någon som varit extra snäll också.

Här kommer smygläsningen från vårt senaste nummer:

Tung säsong för KTM’s MXGP–förare
– men Cairoli blir kvar på 450–hojen

Den italienska hösten var grå när tidningen besökte Mantova i början av oktober. En färg som också på många sätt kan sammanfatta Red Bull KTM Factorys säsong i MXGP. Tony Cairoli hittade efter många succéfyllda år inte rätt på sin 350 SX–F i år, och när han väl bytt till en 450 försvann han snart med skador. Tommy Searles kraschade tufft redan i årets andra GP och kom sen aldrig riktigt tillbaka. Lägg till Ken de Dycker som också han var borta en längre period med skador och ni förstår att österrikarna gärna glömmer VM–säsongen 2015.
Men det var skadorna snarare än hojarna som förstörde året. Race testförare Inge Edberg hade då ingenting att klaga på i alla fall när han fick sadla Searles och Cairolis maskiner på den blöta och hala banan.

Dirk Grübels officiella roll är egentligen som Team Manager för Red Bull KTM Factorys MX2–team. Men han står samtidigt nära MXGP–förarna och det är han på plats i Mantova som vi får tips att prata med när det kommer till Tony Cairolis 450 SX–F.

Efter att ha inlett säsongen på den 350 SX–F han har så många succéfyllda år med bakom sig bestämde sig Cairoli redan efter fem GP–tävlingar i år för att byta till cykeln med 100 kubik större motor.

Och definitivt blir det mer motor att jobba med.

– Då är den ändå begränsad kan man säga. Tony efterfrågar mer kraft på botten– och mellanregistret, och vi behöver inte jobba så mycket med toppen eftersom han aldrig kör där uppe ändå, berättade den trevlige Grübel medan Race testförare Inge Edberg var ute på ett 25–minuterspass med hojen.

När Edberg kom tillbaka hade han fått slita.

– Draget är ju rätt mycket värre om man jämför med 350–maskinen, sa Edberg som passet innan hade varit ute på Tommy Searles, under säsongen, relativt orörda bike.
– Känns som det är 10 hästkrafter mer i alla fall. Den varvar inte ur alls lika mycket heller, men det är ju så det är. Det kanske hade varit lite lättare att köra den på en högre växel om handtagen satt lite längre upp. Nu kommer jag liksom inte åt så bra att åka och fingra på kopplingen, fortsatte Edberg.
– Samtidigt känns den väldigt stabil, det är lätt att landa rakt efter hopp. Man kommer fram till hoppen, drar till och kommer rätt. Men samtidigt har man mycket respekt för den eftersom det är så mycket effekt.

Grübel berättar vidare att motorn, trots att man begränsat den, nog ändå var i värsta laget för Cairolis körstil. Och att det specifikt är något som man kommer jobba mycket med under vintern, för att anpassa motorkaraktären exakt som den sjufaldige världsmästaren vill ha den.

– Vi bestämde oss för att han skulle byta efter tävlingen i Valkenswaard, och hade då bara en helg ledigt innan det var dags för Talavera. Det gick inte att göra jättemycket, påpekar Grübel och fortsätter om fjädringen:
– Ja, det var ju lika lite tid med den. Vi gjorde ett snabbt test och satte en setup. Men den är väldigt lik den han hade på 350, i princip samma inställningar på gaffeln. Lite hårdare fjäder bak, men han var ju redan på den hårda sidan.

– Och jag tycker den är extremt hård, både fram och bak. Jag väger nästan 40 kilo mer än honom och för mig är den perfekt, haha.

Edberg kunde inte annat än hålla med när han kom tillbaka med italienarens hoj. Ovetande om vad Grübel sagt var hans första ord om fjädringen:

– Jäklar vad hård den är bak! Stumt. Searles 350 är också jättehård, men den här ännu hårdare.

Överlag tyckte Edberg annars att Searle och Cairolis cyklar kändes ganska identiska chassimässigt. Även om det fanns små skillnader.

– Man märker att de har olika position på hojen. Att Cairolis hoj liksom lutar lite uppåt, även om det finns en liten puckel, inte lika utmärkande som på Searles hoj, längre bak som liksom stoppar upp. Och vad gäller Searles puckel så uppfattar jag den som bra. Och den passar mig i avstånd. När man sitter mot den så vet man att man är så långt bak man kan vara.

Motormässigt är brittens hoj i princip identisk med den som Cairoli körde i början av säsongen. Grübel berättar att Searle började testa på 450:n under vintern men att han sedan ganska snabbt övergick till 350. Den passade hans körstil bättre och man kunde köra den mer som en 250–hoj, menade han.

Edberg var nog också mer imponerad av 350–maskinen och hade styrt den om han tvingades välja.

– Den är längre på varje växel uppfattar jag och det gör den lättare att köra för mig. Passar mig bra. Misslyckas man lite så finns det alltid att ta av någonstans. Ett misstag där man känner att man skulle kunna förlora mycket tid på en standardcykel märker man inte alls lika mycket av här. Det finns inget dåligt ställe i registret utan går att hämta effekt överallt, menade Edberg som också reagerar över några småsaker i jämförelse med en standardcykel.
– Sadlarna är jättehårda, vilket är bra. Och sen reagerar man över frambromsen och att den tar så pass bra, det blir nästan lite obehagligt när man inte är van.