Ibland kallar man den VM–cirkusen lite halvt på slentrian. Ibland har man mer befog för det. 16 ordinarie MXGP–förare, och 15 i MX2, finns på plats när den tredje rundan av årets motocross–VM körs i Argentina. Cirkus, säger vi. 

Foto: Ray Archer/KTM

Ja, endast 16 ordinarie VM–förare i 450–klassen har gjort resan över Atlanten för att köra årets tredje VM–runda i argentinska Villa La Angostura. Nu är förvisso ett par av toppförarna skadade, och man ska alls inte klaga varken på bana eller publik som tävlingarna i Argentina brukar bjuda på, men något skaver förstås. Rejält.

Prenumerera på Race Magazine från 49 kronor här!

När ett team som Gebben Van Venrooy Yamaha Racing inte skickar sina förare, Arminas Jasikonis och Calvin Vlaanderen, så måste till och med Infront Moto Racing inse att något är galet. Eller? Samtidigt presenterade de nyss en uppdaterad VM–kalender där finalen kommer att gå i… Oman. 

Jag är på intet sätt negativt inställd till allt Infront och familjen Luongo gör med motocross–VM, men angående de här tävlingarna på de mest märkliga ställena utanför Europa så förstår jag inte riktigt poängen. Jag förstår den inte alls, om jag ska vara ärlig. 

Efter Argentina kommer vi som tur är få se tävlingar som alla kan delta i fram tills slutet av juni/början av juli, när cirkusen drar till Indonesien för två tävlingar. Sedan tillbaka till Europa innan man avslutar i tvivelaktiga Turkiet och nämnda final i Oman. Tänk om vi skulle stå inför ett lika spännande avgörande som fjolåret och tvingas inse att detta ska ske i… Oman? Vad många fans som skulle vara på plats. 


Tänk om vår egen Isak Gifting skulle fightas om en titel i höst. Hade jag åkt till Oman? Ja, såklart att jag hade. Men som journalist hade jag också kunnat ta mig dit hyfsat enkelt inbillar jag mig. Men ni andra då? Inte lika lätt. Nej, den delen hos VM–promotorn förstår jag inte alls. 

Sportsligt till helgen då, vad kan vi förvänta oss? Ja, fyra förare i stora klassen har stuckit ut såhär långt – Tim Gajser, Jorge Prado, Maxime Renaux och Jeremy Seewer. Vi räknar med att Jeffrey Herlings och Romain Febvre kommer vara med där också vad det lider, men utan tvekan ser det ut att stå mellan de fyra när blott två tävlingar är körda.

Och jag ser ingen större risk att någon annan skulle bland sig i striden om pallplatser i Argentina. Visst, Brian Bogers ser ut att vara tillbaka och Thomas Kjer Olsen ser ut att ha hittat stabiliteten på stora hojen, men jag tror inte de kör ifrån nämnda kvartett. Glenn Coldenhoff, framförallt, och Ben Watson, i viss mån, har underpresterat såhär långt och det är väl de i så fall jag kan se utmana. Men det lär inte ske nu.


250–klassen då? Ja, uppslutningen är alltså inte mycket större där. Nej, tvärtom faktiskt. Blott 15 ordinarie förare mot stora klassens 16. Till det tillkommer fyra stycken sydamerikanska förare (femton i MXGP) vilket gör att grinden i 250–klassen alltså inte ens kommer vara halvfull i kvalheatet. Va?!

Men okej, det var det sportsliga vi skulle ta nu. Mot fyra förare i 450, har vi där haft fem på pallen under de första två tävlingarna. Bara Jago Geerts, trea och seger, har lyckats vid både de två första tävlingarna. Belgaren leder därför tabellen, fyra poäng före premiärvinnaren Simon Längenfelder, som i sin tur är tolv före Kay de Wolf. Bakom följer Tom Vialle, tio bakom, och Andrea Adamo, ytterligare fyra poäng bakom.

Det är också de fem förarna som tagit pallplatser hittills. Men såväl sexan Roan Van de Moosdijk, som sjuan Kevin Horgmo, åttan Mikkel Haarup och nian Isak Gifting, är jag övertygad om kan vara med där uppe. Ja, tian Stephen Rubini, naturligtvis elvan Mattea Guadagnini, och tolvan Håkon Fredriksen också. Men det är väl så det ska vara. Lilla klassen är vidöppen. 

Läs intervju med Isak Gifting efter premiären här.

Isak Gifting är för övrigt den enda svenska förare som kommer till start i Argentina. Varken Alvin Östlund, Tim Edberg eller Filip Olsson, samtliga ordinarie VM–förare, har gjort resan till Sydamerika.

Fotnot: Lokal tid. Svenska tider +4 timmar