Inför MXGP 2017: Vi kollar av favoriterna i stora klassen
Till helgen är det dags. Och ännu en gång körs premiären av MXGP i Qatars strålkastarljus. I Race Magazine Nr 2, som nått prenumeranter och finns i butik i mitten av veckan, tippar Jonas Hagren säsongen. Här på racemagazine.se tänkte vi de närmaste dagarna ge er det allra senaste inför VM–starten. Efter att ha gått igenom favoriterna i MX2 under gårdagen är det nu dags för de i den stora klassen.
Världsmästare som rookie 2015. Men ifrånkörd av en annan rookie i fjol. När Romain Febvre nu gör sin tredje säsong i MXGP har han inför säsongen jobbat på att göra motorn i sin YZ450FM än mer konkurrenskraftig. Arbetet har inneburit att verkligen ta itu med kraftleveransen, som stundtals under den förra säsongen inte verkade lämna fransmannen helt tillfredsställd.
Dessutom störde skador, och Febvre missade bland annat två GP–tävlingar under sommaren. Innan dess hade han vunnit tre av de tio första tävlingarna och varit på pallen i ytterligare tre. När han väl var tillbaka efter skadan tog han två nya pallplatser som trea i Tjeckien och Schweiz, men lyckades inte ta sig upp på pallen i sammandraget.
En hel Febvre, som dessutom fått ordning på grejerna, blir livsfarlig under året. Även om inte försäsongen sprudlat.
Utmanare finns det gott om – Antonio Cairoli fyller 31 år och kommer från två säsonger utan titel. Men vi ska nog inte räkna bort den åttafaldige världsmästaren riktigt ännu. Totalseger i Italienska på försäsongen visar att KTM–föraren kan än.
Elva år yngre Tim Gajser kraschade i sista Italienska, men tog sig upp och körde vidare. Den regerande världsmästaren vill förstås försvara sin titel, men nu är det han som har press på sig och frågan är om slovenen fixar det?
Jeffrey Herlings, som var den som orsakade Gajsers krasch på försäsongen efter att själv ha kraschat, slipper för första gången på många köra med pressen att bara en världsmästartitel är bra nog. Nu tror vi ändå att det är den Herlings vill åt under sitt första år i MXGP, och även om han säkert kommer vinna tävlingar så måste han sluta krascha för att det ska bli tredje året i följd som en rookie blir världmästare i stora klassen.
Av kraschen på Italienska kom en fraktur i handen och holländaren kunde definitivt kommit bättre förberedd till premiären.
Bakom den kvartetten, samtliga alltså med erfarenhet av att köra hem VM–titlar, finns ett gäng erfarna namn i klassen som blickar mot att förbättra silver– och bronsmedaljer från de senaste åren.
Clement Desalle har fått stora delar av de tre senaste säsongerna förstörda av skador, men tog fem raka VM–medaljer (tre silver och två brons) innan dess. Belgaren är bara 27 år fyllda och definitivt inte över ännu. Försäsongen avslutades med totalseger i Lacapelle Marival och Kawasaki–föraren, som gör sitt andra år på grönt, slipper den här gången anlända Qatar med en fraktur i armen.
Jeremy Van Horebeek, silvermedaljör 2014, gör sin fjärde säsong i Michele Rinaldis regi hos Yamaha och är kanske den som imponerat allra mest på försäsongen. Belgaren säger också att han hittat en betydligt bättre känsla på hojen jämfört med de sista två åren och han har dessutom hittat mer rätt på det privata planet. Det är inte pallen utan titeln som gäller i år.
Max Nagl var tillbaka som VM–medaljör i fjol (brons), sju år efter sin silvermedalj i stora klassen. Och då inledde han ändå inte i närheten av så bra som han gjorde säsongen 2015, när han vann fyra av de första sex VM–tävlingarna. Fjolårssäsongen var något mer ojämn än så, men det faktum att tysken faktiskt körde samtliga tävlingar gjorde ändå att han knep en medalj.
HRC’s Evgeny Bobryshev lyckades inte upprepa sin bronsplats från 2015, men slutade ändå femma efter att också han ha kört samtliga 18 GP–tävlingar. Ryssen fick nöja sig med bara en pallplats, men placerade sig topp–10 vid 30 av årets 36 heat (elva eller tolva i de sex övriga). Försäsongen har viskat om något liknande.
Mer då? Ja, Gautier Paulin, Glenn Coldenhoff och Kevin Strijbos vet alla hur det känns att vinna GP–tävlingar i klassen, och samtliga har fortsatt fabriksbackning. Paulins sejour hos Honda blev trots en silvermedalj första året inte helt lyckad. Det ska bli spännande att se om fransmannen, efter skadorna förra året, kan hitta tillbaka på Husqvarna. Coldenhoff är en outsider och kan Strijbos hålla sig hel vet vi vad han kan. Inte minst på sandbanorna.
Vid sidan om den trion har vi ytterligare ett koppel förare som vunnit GP antingen i MX2 eller MXGP – Arnaud Tonus och Shaun Simpson bildar en mycket intressant duo hos Wilvo Yamaha, Jordi Tixier har till skillnad mot förra året kunnat ladda inför Qatar skadefri och Max Anstie gör MXGP–debut hos samma Husqvarna som han vann två GP för under fjolårssäsongen.
Det kan bli ett riktigt getingbo i år, MXGP.