Vilken VM–debut, Appelqvist!

Arrangörerna och Track Inspector Maurizio Micheluz hade gjort ett hästjobb under gårdagskvällen och morgonen. Dagens tävling i den andra rundan av Enduro–VM var inte i närheten av lika kaosartad som i går. Och bakom en brittisk succéduo kunde vi också glädja oss åt två svenska pallplatser.

Albin Elowson var vår man i Youth Cup under 2013 och 2014, Micke Persson var det i fjol. Efter Portugals GP ser det ut som att vi får följa 125–klassen noga också i år. Erik Appelqvist bör nämligen definitivt räknas som medaljkandidat efter vad vi fick se av honom under VM–debuten.

Gårdagens fadäs på det sista extremprovet, när Appelqvist tappade sin ledning och gick i mål som trea, var inget som påverkade svensken idag. Han inledde med att vara trea på dagens första två prov, och var sedan tvåa när extremen kördes första gången. På andravarvet närmade han sig nya teamkompisen Lee Sealy i ledningen, och när det avslutande skulle köra skiljde bara dryga fem sekunder dem emellan. Efter sista enduroprovet var det bara 45 hundradelar.

Sealy kraschade sedan på sista crossen, och Appelqvist skaffade ett försprång han den här dagen inte släppte ifrån sig.

– Jag åkte safe på sista extremen. Men man kan ju inte ta det hur lugnt som helst heller. Den här gången gick det jäkligt bra bara, sa en samlad men glad Appelqvist efteråt.
– Överlag har jag tagit det ganska lugnt hela helgen, igår var jag inte så stressad heller på sista provet. Det var bara att det inte gick. Jag kom inte fram.

VM–debuten för 18–åringen, som fyller 19 senare i år, slutar alltså med två pallplatser – trea igår och segrare i dag. Minst sagt imponerande, och vi lär få möjlighet att återkomma till svenska framgångar i 125–klassen under året.

Bakom Kortedala–föraren körde dessutom Sealy in som tvåa, vilket betyder att vi fick dubbelt Yamaha Johansson på pallen i ungdomsklassen. Och i och med att Jocke Johanssons team är del i Yamaha Europas VM–satsning, som talangteam, kunde årets VM–premiär inte slutat mycket bättre.

– Det känns fantastiskt kul att börja såhär. Förarna blir glada, vi blir glada och Yamaha–gubbarna blir glada. Suverän start, summerade Johansson.

Elowson bra med
Också i Junior fick vi svenskt på pallen – Albin Elowson nosade på andraplatsen under halva dagen, men hade inget att sätta emot de två där framme när det skulle avgöras. Giacomo Redondi vann, överlägset, för fjärde gången i år, och hemmaföraren Diogo Ventura körde in som tvåa. Elowson trea, knappa 20 sekunder bakom portugisen.

– Det går bättre och bättre, men jag känner fortfarande att jag har mer att ge. Målet är att vara på pallen i varje race, så dagen är godkänd tycker jag, sa Elowson.

Oliver Nelson pressade Elowson som fyra under början av tävlingen, tappade sedan till femma på andra varvet och tappade ytterligare två placeringar på det allra sista provet när det strulade för TM–föraren.

– Siktade mot en fjärdeplats men räknade absolut med att bli topp–fem. Så tappar jag två placeringar på sista provet. Surt, sa Nelson som var ovanligt frustrerad efter att ha gått i mål.

I sammandraget är Elowson totalfemma, bara åtta poäng bakom tvåan Ventura. Nelson är ytterligare 16 bakom. Kevin Olsen plockade två nya VM–poäng när han gick i mål som 14:e man.

Världsklass stundtals

I EnduroGP, och E1, fick Micke Persson ingen bukt på extremprovet den här dagen heller. På crossprovet levererade han dock tider i världsklass. Svensken var trettonde av samtliga på första varvet, åtta på det andra och sexa på sista. Enduroprovet fungerade stundtals – elva på sista varvet är väl godkänt, 30:e på det andra ej godkänt.

Och så den där extremen. När det skulle köras för sista gången idag, som helgens allra sista prov, hade Persson klättrat till 18:e man totalt, bara elva sekunder från poäng i GP–klassen, och sjua i E1, bara tio sekunder till femteplats.

– Jag körde mycket bättre nu jämfört med Marocko, och stundtals var det riktigt bra, men jag kan inte knyta ihop en hel dag. Och då skiter det sig. Det är lite brist på erfarenhet också tror jag, sa en besviken Persson som tappade två förare i E1 och fem i GP förbi sig när han över halvminuten bakom snabbaste man.

Eero Remes vann klassen och är obesegrad hittills. Men britten Nathan Watson närmar sig där bakom. I dag var den förre MXGP–föraren bara dryga åtta sekunder efter, och tog dessutom en pallplats i GP–klassen som trea.

Framför sig hade han Remes och en landsman – Betas 21–åring Steve Holcombe höll nämligen ihop det idag och totalsegrade i en VM–tävling för första gången i karriären. Både Watson och Holcombe var efteråt rejält förvånade att helgen slutade så pass bra.

I E2 tog amerikanen Taylor Robert sin första VM–seger. Han var närmast före Matthew Phillips och Alex Salvini, och lämnade alltså Mathias Bellino utanför pallen. I sammandraget leder Phillips både E2 och GP, med Bellino som tvåa i båda.

Fotnot: I Race Magazine #5 kommer ett längre snack med succémannen Erik Appelqvist. Dessutom har vi snackat med både Nathan Watson och Steve Holcombe. Mer om VM–tävlingen kommer också på sajten under veckan.