Att vi huserar en stor internationell endurotävling vartannat år i Sverige håller i sig. Men efter VM–tävlingarna i Karlsborg, 2012, och Enköping, 2014 och 2016, blir det 2018 istället ett EM–arrangemang. Vilket betyder att de internationella gästerna visserligen är några fler än de skulle vara om det vankades EnduroGP. Men å andra sidan inte på samma nivå. Inte i närheten av samma nivå, skulle jag påstå. Det är klart att det hade varit roligare att se Alex Salvini, Steve Holcombe och Christophe Charlier i Skövde. Nu får vi nöja oss med Alessandro Battig, Hugo Blanjoue och Maurizio Micheluz.

•••

Det öppnar för svenska förare att vara med i fighten av totalen, när de nu äntligen får chansen att köra en EM–tävling på hemmaplan. Många är de som kuskat runt serien i flera år, men många är också rookies i serien. För hemmaföraren Albin Elowson blir det faktiskt första EM–tävlingen någonsin. Men i och med just hemmabana och ett koncept som i stort liknar en VM–tävling, ser jag fram emot att se Elowson slåss om totalsegern. Ser man till motståndet och hur överlägsen han var sina svenska konkurrenter på SM senast skulle jag påstå att Elowson är favorit till att vinna i Skövde. Italienaren Battig har tre segrar på de fyra race som hittills körts och kommer förstås inte ge sig, inte heller franske junioren Blanjoue som var med och vann Junior Trophy på Six Days i fjol. I övrigt ser jag ingen som kan utmana Elowson.

•••

Vi kommer förstås sakna Erik Appelqvist, som stod för en fantastisk prestation när han var totaltvåa båda dagarna senast i Rumänien. Appelqvist var med i medaljfight både Overall (totalen för samtliga klasser) och i Junior E2/3, men kommer naturligtvis inte till start efter kraschen i Östersund.

•••

Oliver Nelson, Rikard Hansson, John Salomonsson och Pontus Skoog är övriga svenskar som hittills plockat poäng i Overall, och alltså under en eller flera dagar varit topp–15 totalt. Hansson har en stigande formkurva och lär kunna förbättra sitt hittills bästa resultat, en 13:e plats, på hemmaplan. Nelsons form är osäker men förhoppningsvis kan banan passa honom ganska bra i Skövde. Nelson var åtta första dagen i den italienska premiären och sexa andra dagen i Rumänien. Kan vi vänta oss topp–5 nu? Nelson och Hansson fightas också om medaljer i klassen Över 250 4-takt, där man är tvåa respektive fyra bakom hittills obesegrade Battig. Hade vart kul om svenskarna kunde utmana italienaren i helgen. Skoog och Salomonsson är i sin tur inblandade i medaljfight i Junior E1, som tvåa och trea bakom obesegrade fransmannen Thomas Dubost. Båda slog sig in topp–15 under andra dagen i premiären. Där bör vi kunna hitta de igen nu, i alla fall någon av dagarna.

•••

Bland övriga svenskar som vi hoppas kunna kriga om poäng i total-klassen, och pallplatser i kubik-klassen, finns Robert Friberg och Robert Kvarnström, som båda kör 250 4-takt. Friberg ligger på en femteplats efter två tävlingar, men missade poäng andra dagen i Rumänien när han tvingades kliva av efter en krasch. Friberg bör ha en pallplats i sig på hemmaplan men får se upp för Kvarnström, som är tillbaka efter sin operation och tillbaka på 4-taktare.

•••

Dam–klassen ska också bli spännande att följa, inte minst efter att Emelie Karlsson bestämde sig för att återvända från Australien för ännu en tävling på svensk mark. Karlsson kom som bekant över för att vinna Stångebroslaget tidigare i sommar, innan hon återvände hem för säsongens första seger i det australiska nationella enduromästerskapet, AORC. Efter den tävlingen hade Karlsson några tävlingsfria helger, men var sugen på att köra mer och lyckades med sponsorers hjälp dra ihop pengar att flyga till Sverige igen. På en lånad Yamaha startar hon nu EM–tävlingen i Skövde och bör förstås, trots att hon får starta sist av alla, vara med och fightas om pallplatser. Karlssons EM–debut, i Italien 2013, slutade förresten med dubbla segrar. I Finland året senare var hon också uppe på pallen i VM. Förutom Karlsson har vi ju också tre ”ordinarie” EM–svenskar, som alla tre mer eller mindre är inblandade i medaljstrid. Hanna Berzelius siktade inför säsongen på guld, efter sin silvermedalj i fjol, men har 19 poäng upp till finskan Sanna Kärkkäinen efter en misslyckad tävling i Rumänien. Berzelius är för närvarande trea i sammandraget och säger själv att hon nu främst satsar på att ta sig ikapp tvåan, holländskan Nina Klink. Bakom Berzelius hittas Amanda Elvin som totalfyra och Martina Reimander som femma.

•••

Och så avslutningsvis då Senior-klassen. Tidigare Veteran. Kanske inte alltid den mest intressanta i EM-sammanhang. Den här gången kommer man dock inte kunna undvika att hålla ett öga på gubbarna och tiderna som ramlar in i klassen. För där kör ju som bekant Anders Eriksson. En internationell comeback för den sjufaldige världsmästaren – sex år efter han senaste comeback (VM i Karlsborg 2012), nio år efter att han avslutade sin fantastiska VM–karriär och femton efter att han körde hem sitt sista VM–guld. I en intervju som kan läsas i det nummer som kommer till prenumeranter under fredagen, när EM–tävlingen drar igång, säger Anders att han bara har ett mål med tävlingen – nämligen att gå ut och ha roligt. Den största utmaningen, erkänner han, ligger också i att hålla det på den nivån. Jag är tveksam på om han kan det. I alla fall om det går fort för herr Eriksson på sin 300 2-takt från Sherco. Är det sekundfight om segern i klassen tror jag pannbenet kommer fram. Och då ger han nog inte bort en hundradel genom att vinka till publiken.