Enduro–SM: Tredje raka för Ljungberg – som tvekar om Six Days

Det tog nästan tre varv innan han blev av med Oskar Ljungström. Men Erik Ljungberg kunde till slut ändå köra till sig en ganska stor segermarginal och ta tredje raka i JSM2. En imponerande inledning på SM–säsongen för den regerande SM1–mästaren som bröt nyckelbenet på försäsongen. 

Efter operationen för nyckelbensbrottet som Erik Ljungberg genomgick på försäsongen blev det inte mycket körning alls innan premiären av Knobby Swedish Enduro Championship, på hemmabanorna i Falköping. Trots det kunde Ljungberg, som vann JSM1 2015 och SM1 i fjol, köra hem en dubbelseger i JSM2, som han valde att köra istället för SM2 i år.

I Östhammar tog han ledningen på första provet, behöll den över de två första av fyra varv som skulle köras men blev aldrig riktigt av med klubbkompisen Oskar Ljungström.

Elva sekunder efter första varvet hade visserligen blivit nitton till det andra, men på det tredje plockade Ljungström inledningsvis.

Innan förarna skulle ut på det sista hann dock Ljungberg räta ut frågetecknet till utropstecken, när han under två specialprov gick från 16 sekunders ledning till 54. Och innan förarna var tillbaka i depån efter det sista varvet hade segermarginalen skrivits till en och en halv minut exakt.

Tredje segern för året i JSM2 således.

– Jag är jättenöjd med klassen. Men totalen är väl… Jag blir åtta. Det är ju inte dåligt, utan där jag ligger ungefär. Men man blir alltid lite sådär ”några sekunder dit och där kunde jag gjort det”. Men, jo, jag är nöjd överlag, sa han efteråt.

Hur känns kroppen nu när du kört tre tävlingar på åtta dagar?
– Jo, men jag ska inte gnälla. Det känns ganska bra mot hur de säger att det kan vara efter en sån operation. Fast ibland glömmer man ju bort att man varit borta. Man blir lite stel och när man håller på att ramla så kommer man på att ”nej, just det, nu lugnar vi ner oss”.

Erik Ljungberg är med i den landslagstrupp som förbundstränare Anders Eriksson tillsammans med kaptenerna Kenta Karlsson och Stefan Holm ska välja ut ett World Trophy–lag och ett Junior Trophy–lag ifrån. Men om det blir något Frankrike för Husqvarna–föraren är ännu oklart. Ljungberg har bara kört ett Six Days tidigare – 2013 med Team West. 2014 var han inte uttagen, 2015 försvann han med salmonellasmitta redan innan tävlingen startade och 2016 tackade han nej på grund av strul med ett knä.

– Jag har inte hört någonting ännu om årets tävling. Och ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag vill heller. Det beror lite på… Det tar mycket tid och pengar. Jag har några privata sponsorer som inte har sponsrat än i år, så det beror på om de kan gå in. Men jag känner att det är dyrt som det är ändå att köra. Och efter de två dagarna jag körde i Falköping så var jag rätt färdig, Six Days är sex dagar. Men vi får se, sa Ljungberg

Om du inte blir uttagen i landslaget är du intresserad av att köra för Team West då?
– Ja, det är lite mer en kul grej. Givetvis vill man prestera, det vill man alltid. Men egentligen spelar det ingen roll om man kör för landslaget eller Team West, även om det ser bättre ut att köra för landslaget kanske.

Kommer man billigare undan om man kör för team West?
– Jo, men det gör man nog. Där är ju liksom allt fixat redan. Men sedan vet jag inte hur det blir med landslaget i år och hur mycket de hjälper till med. Behöver man inte bekosta så mycket själv så är det ju inga problem.