Det blir inte alltid som man tänkt sig

Som jag nämnde igår skulle Ola Thorell åkt till Spanien för tidningens räkning, för att där provköra Gas Gas nya maskiner av årsmodell 2019. Flighten som skulle gå vid 16–tiden kom dock aldrig iväg när den skulle. Efter en knapp timme på planet fick Thorell kliva av, när en brandsläckare larmade utan att teknikerna kunde hitta något fel.
Ett antal timmar senare meddelade flygbolaget Vueling att flighten var inställd. Thorell och gänget, ytterligare en testförare, från Fastbikes, personal från KGK och ett antal handlare, fick istället åka taxi till Uppsala för en hotellnatt. Och invänta nya besked, om man eventuellt kunna komma iväg idag på morgonen istället.
Men så blev det aldrig. Istället fick Ola vända hem till Ytterhogdal och börja ladda för start i Bredd–klassen på Knobby Swedish Enduro Championship till helgen. Återstår att se om det går bättre för honom där…

•••

Det betyder i sin tur att ni inte får någon provkörningsartikel i nästa nummer. Samt att det där sidschemat som jag ritade upp i går nu ligger ihopknycklat i papperskorgen. Ett nytt är på gång, men där saknas nu alltså fem, sex sidor. Det lär lösa sig. Även om det kanske inte blir samma djup i numret, de där provkörningsartiklarna har verkligen sin plats i tidningen enligt mig.

•••

Det blir inte alltid som tänkt sig. Nästan aldrig. Ibland nära. Ibland långt från. Jag minns en resa till Frankrike och finalen av SuperEnduro–VM för några år sedan. Andreas Linusson skulle göra upp med amerikanen Ty Tremaine om JVM–guldet.
Jag flög ner till Toulouse, tog en semesterdag där på fredagen och laddade för en intensiv lördag. Tanken var att följa Linusson nära under hela dagen, från träning till kval och heat. Och vad han hade för sig däremellan.
Till detta hade jag i tidningen fyra, kanske till och med fem, sidor. Plus förstasidan. Nämnas ska också att det här var en lördag precis innan tryckning. Vi trycker alltid på måndagen och det mesta av tidningen, inte minst första sidan, måste vara klart och skickat tidigt på måndagen. Sedan har vi ytterligare ett antal sidor som vi kan jobba med till måndag kväll.
Linusson såg laddad ut när han gick banan, en silvermedalj från mästerskapet hade han redan fått med sig året innan och det var ingen tvekan om att det var guldet som gällde. Bara guldet.
Strax innan lunch åkte han ut för juniorernas första fria träning och… gick omkull. Precis när jag skulle knäppa mina första bilder av Kinna–föraren på hojen denna finaldag försvann han bakom några stockar.
Och kom sedan aldrig mer tillbaka ut på banan. Efteråt konstaterades ett båtbensbrott och amerikanen Tremaine kunde bara rulla runt de tre finalerna för att hämta sitt guld. Endurosektionens Patricia Eneroth fick kliva upp på pallen och hämta Linussons silver. Han var redan på väg hem.

•••

Det var svårt att motivera en förstasida med Linusson efter den dagen. Dessutom hade jag ju inte ens hunnit knäppa några bilder på honom. En där hans hand kollades av en läkare kändes inte så roligt. Det fick bli Ryan Villopoto där istället, som samma helg vann sin första och enda GP-seger.
En tidning blev det i alla fall. Utan tomma sidor. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det blir alltid nånting. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Marknadsför er i RACE!

Vi har alltid en plats för Ert företag i vår tidning. Vi vill kunna stoltsera med att just Ni finns med i vår tidning, och förhoppningsvis kan ni vara stolta över att vara med i Race. Vi har en bred åldersgrupp, allt från ungdomar till äldre läsare. Är Ni intresserad av att veta mer om företagsannonsering, läs mer här! Det går naturligtvis jättebra att komplettera med en annons här på webben.

Race på Twitter

[ + ]