Linusson vill visa vad han går för i finalen – där Ljunggren gör…

Det var bara en dryg vecka sedan som tidningen träffade Joakim Ljunggren på superendurobanan på Kilsta i Karlskoga. Några dagar senare drog han ner till Spanien. Och nu gör han comeback i SuperEnduro–VM när årets sista deltävling körs i Madrid. Bakom guldfighten mellan Cody Webb, Colton Haaker och Jonny Walker kan det alltså också komma bli en svenskfight mellan Ljunggren och Andreas Linusson.

Ja, Joakim Ljunggren slängde alltså in en sen anmälan till årets avslutning i SuperEnduro–VM. Medaljören från 2009/2010, 2010/2011 och 2011/2012 har inte varit med de två senaste säsongerna men kan mycket väl bli en joker i leken när finalen körs i Madrid i morgon.

Faktum är att tidningen faktiskt träffade Ljunggren på superendurobanan hemma i Karlskoga förra torsdagen, där han nötte på med sina dubbdäck. Ett par dagar senare drog han ner till Spanien för att träna och nu blir det alltså också tävlingscomeback.

Ytterligare en konkurrent för Andreas Linusson, som just nu ligger på tionde plats i sammandraget och letar efter den där fullträffen han saknat i vinter. Han var visserligen fyra i ett heat i Polen i premiären, men annars har säsongen mest kantats av krascher och strul. Inte sällan med den sexfaldige världsmästaren Taddy Blazusiak.

– Senast i Prag var det två riktigt dumma grejer som förstörde och däribland en med Taddy. Jag kan inte se det på något annat sätt än otur. Tyvärr har flera incidenter varit med just honom, vilket har varit knepigt eftersom vi bott på samma ställe och tränat på samma banor, berättar Linusson på telefon från Madrid.

Linusson kom som sagt inte iväg till Sydamerika och i sammandraget har han därför ingenting att köra för. Men racet i Madrid är ändå viktigt för svensken. Han tycker som sagt inte att han fått ut det hans fart gjort sig förtjänt av.

– Det blir mycket ”om inte det hade hänt” och ”om jag inte hade kraschat”. Incidenterna är såklart endel av sporten, men Gomez som vann ett heat i Tyskland och Robert som blev GP–tvåa i Tjeckien har jag ju åkt jämnt med under säsongen. Jag är trött på allt strul, säger svensken som försöker låta så ödmjuk han kan.
– Jag vet att det kan låta dumt, men de som sett finalerna i år vet nog vad jag menar.

Tävlingen i Spanien blir därför en sista chans för den här gången att visa vad farten kan räcka till. Med ny cykel kändes det dessutom bättre än nånsin senast i Prag.

– Jag har bytt min 350 enduro mot en 250 crosshoj. Effektmässigt skiljer det knappt någonting men crossvarianten är betydligt rivigare och snärtigare vilket passar mig jättebra. Det har faktiskt aldrig känts så bra som det gör nu, menar Linusson och fortsätter:
– Dessutom tycker jag att jag lugnat ner mig under heaten. Jag har koll på hur jag ligger till, hur många varv vi kört och tänker till mer innan omkörningarna. Mer närvaro och en känsla för vad jag gör. Förut kunde jag köra ett heat som jag sedan inte mindes någonting av, det var helt svart.

Hur ser banan i Madrid ut?
– Lite annorlunda. Det är ju en utomhusarena egentligen, men de har tak som de skjutit över. Det blir ändå lite mer känsla av utomhus. Sedan är den helt rund vilket gör sträckningen lite annorlunda. Dessutom har vi en 10–15 sekunderspassage utanför, med en väldigt trång och låg passage när vi ska in i arenan igen.

Tuffare konkurrens den här gången?
– Ja, det kommer säkert att bli ett tuffare kvalheat. Dels vet jag ett par bra spanjorer som kommer vara med och dessutom är ju Jocke här. Så det blir nog lite tuffare.